Floder och sjöar, England och Wales

Barb

Barbus barbus

Den ikoniska snabbvattenfisken i Rhen, Weser, Themsen och Trent — en långsträckt bottenätare med fyra skäggtömmar som lever i dammhålor och grusrännor och kämpar hårdare än nästan någon annan europeisk flodfisk. Bäst i skymningen på varma sommarkvällar.

Färna

Squalius cephalus

En djärv, glupsk flodfisk i hela Europa, berömd för att äta nästan allt från ostpasta och bröd till kräftor, sniglar och småfisk. Färnan håller till vid dammbassänger, broskuggor och överhängande träd, skräms lätt i klart vatten och kämpar hårt på lätt utrustning.

Braxen

Abramis brama

Braxen är stillvatten- och långsamälvsfisken nr 1 i tyska sjöar och kanaler. Stim betar dybottnar nattetid efter fjädermygglarver, och en mäskad plats kan producera i timmar. Hög, slemmig och mörkt bronsfärgad är den måttstocken för låglandets mete.

Mört

Rutilus rutilus

Mörten är Europas mest fångade fisk i antal och måttstocken för specimenmete — en mört på 2 lb är en fisk för livet. Med röda ögon och fenor, alltid i stim, finns den överallt från kanaler till magasin och äter året runt, även mitt i vintern.

Stäm

Leuciscus leuciscus

Stämmen är en snabbvattens silverfisk i rena älvar, i stim i strömmarna under dammar och tar insekter med blixtsnabba napp. Känslig på flöte och rolig på fin utrustning — den klassiska sommarälvfisken, sällan stor, men alltid villig i gott vatten.

Ruda

Carassius carassius

Detta är den ÄKTA europeiska rudan, Carassius carassius — förväxla inte med guidens äldre sida, som behandlar Carassius auratus, den östasiatiska fisken vars vilda form är guldfisken; de två sidorna hänvisar till varandra. En gång den klassiska bydammfisken, går rudan nu tillbaka i hela Europa, hotad dessutom av hybridisering med guldfisk och silverruda.